Skulle kunna tro att jag har glömt bort bloggen eftersom det tagit sån tid att få hit arslet igen, och sanningen ligger nog ganska nära. Jag inser att när man arbetar heltid och har familj, ja då blir det inte så mycket tid kvar till såna här trivialiteter. Men fan, det är skönt också. Att inte ha tid till att sitta framför datorn. När man lever livet i verkligheten, i nuet(?), så ÄR man i livet. Man sitter inte vid sidan och betraktar bara.

Vi tog en helg ledigt från alla krav och bodde på hotell i veckan som gick. Det är väl en historia i sig, men kontentan av det hela blir i alla fall att vi tog tillfället i akt till att vara med varandra. Vi köpte två böcker var och spenderade mycket tid bredvid varandra med näsorna bland bokstäverna. En häftig känsla att bara "vara".

Självklart köpte jag mig en analysbok. Eller, rättare sagt två. De handlar båda två om hur man tar till vara livet idag och njuter av det som det är, nåt som jag har oerhört svårt för. Jag är alltid den som oroar mig för morgondagen och förbannar gårdagen till den utsträckning av nuet bara blir ett enda lidande.

Den enda författare jag verkligen kan rekommendera i ämnet är nog Mia Törnblom. Hennes energi är fantastisk och den känns verkligen i hennes böcker också. Jag läser just nu Barbara Berger ("Är du lycklig nu?") och tycker att hon har luddat till det alldeles för mycket. Men hon skriver något som jag försöker ta till mig; "Du ser inte världen som den är, du ser världen som du är."

Det är ju sant. Att man ser världen utifrån sina egna glasögon. Min värld är så som jag upplever den, och jag upplever den utifrån mina tankar om den. Så om jag inte skulle tänka som jag gör om världen, så skulle jag inte uppleva den så som jag gör idag. TANKEN. Det är tanken som är boven i dramat. Alltså, uppfattningen om livet kan ändras bara genom att ändra sina tankar...

Hur ändrar man sina tankar då? Mmmm...sånt är ju jobbigt att klura ut, så där har jag väl i princip lagt ner projektet. Men samtidigt så är jag ju lite nyfiken också. Nyfiken på hur livet skulle se ut om det vore roligt och jag vore nöjd och hade accepterat det precis som det är. Hur skulle det kännas och vara? Hur skulle jag vara då?

Na, jag tänker nog grotta ner mig lite till i ämnet, och även leta upp mina gamla Törnblom-böcker för att få en spark i arslet. Det vore ju rätt schysst att vara lycklig, inte bara drömma om det...

(Ps, Linas matkasse gör mig lycklig! Vi sparar pengar, tid och får dessutom äta kanongod, varierad mat utan ansträngning. DET är vardagslyx som skapar lycka!Ds.)

Äntligen!!!...skulle jag nästan kunna tänka mig att vråla just nu! För Äntligen har jag hittat det jag har eftersökt och önskat mig så länge. Ja, det är varken ett hus, en miljard eller något bling bling, nä, det är så mycket häftigare än så. Det är något som gör vardagen lite enklare, och det är så mycket värt!

På www.linasmatkasse.se (som jag råkade snubbla in på av en slump när jag letade information om svampplockning, hmm...) fann jag min lyckas smed, Lina och hennes team. Dietisten Lina tänker till, fixar recept, handlar och får någon att köra ut mat för fyra personer i fem dagar, med recept och hela videvitten i en kasse direkt hem till min dörr! Är det inte fantastiskt så säg?

Jag hoppas att det är bra kvalitet på maten och att recepten är detsamma, men det ska bli så spännande att få stoppa ner näsan i kassen när den dyker upp utanför dörren om två veckor!

Lina Gebäck, dietist, står för maten hemma hos oss från och med den 30 augusti!

Gummimorsan sitter och dricker kaffe denna augustimorgon och funderar samtidigt över hur sommaren 2010 blev. Rönnbären på träden börjar bli blekröda och det står väl inte på förrän de helt plötsligt lyser eldröda på kvistarna där de sitter. För mig känns sommaren som ett avslutat kapitel när rönnbären visar sig, så jag gör en snabb rekapitulering av sommaren 2010 för att se vad som blev av den.

Det jag tar med mig mest från sommaren är nog två saker. Dels det underbara vädret som verkligen bjöd på rejält varma temperaturer och strålande sol i flera veckor. Det gjorde liksom sommaren så enkel att leva. Och det behövdes verkligen med tanke på det andra som verkligen påverkade min sommar, nämligen gummibarnens vistelse hos oss i nästan 5 veckor (se inlägget 15 liter mjölk). Så tyst det är nu den veckan då älsklingen och jag för första gången på en månad är barnlediga... Inga barn som skrattar, frågar frågor eller bråkar.

Sen hann vi ju med att förstöra en vecka av sommaren (den varmaste och dessutom den tid då min bror passade på att besöka stan) med att renovera vardagsrummet. Jag ville "bara måla lite" men så blev det ju inte. Rummet är fortfarande under vilande bearbetning bör tilläggas. Ett projekt till höstens barnlediga helger är ju aldrig fel att ha... Veckodagarna framöver kommer nämligen vara vikta åt våra arbeten. Jag fick ju jobb i början av juli som jag ska börja på om en vecka. Efter att ha varit arbetslös sedan i början av april så känns det väldigt skönt att få bli "normal medborgare" igen. Först och främst för ekonomins skull, som inte varit på topp.

Trots det sistnämnda så ville vi ändå komma iväg och göra nåt skoj med barnen. Vi bokade därför in en danmarkssemester i slutet av juli, och i retrospektiv så blev nog den semestern betydligt bättre än vad jag någonsin förväntat mig. Oturligt nog visade sig AC:n i bilen ha gått sönder när vi kom en bit nedåt landet, men vi överlevde ändå. Tur att det finns TvärDrag...   Vi stannade några dagar på vägen ner hos min bror i Skåne, och under den tiden så lekte alla barnen jättebra tillsammans, och vi gjorde även ett snabbesök i Helsingborg och avslutade brorsbesöket med en heldag på Bakken i Danmark, innan vi sedan sa hejdå till familjen bus och for vidare ner till Legoland och Lalandia.  

En glad överraskning när det gäller bilen (vilket inte har varit så många jämförelsevis med de negativa) visade sig dock vara det enorma packutrymmet (vi packade lätt in våra väskor, kylboxen, den monterade grillen och utemöblerna i bilen när vi for hem från semestern) och den minimala bränsleförbrukningen (96 mil på en tank) tillsammans med de underbart sköna kaptensstolarna fram... en riktig långfärdsbil. Synd bara att den måste in på verkstad mellan varje färd   

Nog om bilen nu, Lalandia och Legoland var fantastiskt bra och vi hade verkligen grym tur med vädret. Den första dagen då vi valde att gå på Legoland var det halvsoligt och det kom även en REJÄL!!! regnskur under någon timmes tid då alla sprang och köpte ponchos i sina plaskande blöta kläder. Men vi märkte dagen efter då det var gassande varmt och soligt (alla sprang istället och köpte glass och vatten vilket resulterade i enorma KÖER i kioskerna) att det är jobbigt att gå på nöjespark när det är för fint väder. Vi hade även spenderat förmiddagen på härliga AquaDome så orken var nog inte helt på topp hos nån av oss. Men allt som allt, stugan, området, aktiviteterna var verkligen helt perfekta och vi hade inte alls haft något emot att stanna en dag extra om det nu hade gått.

Vi åkte direkt hem efter sista dagens AquaDome- och Legolandsbesök och kunde låsa upp dörren hemma ungefär 9,5 timme efter att vi sett det sista legoblocket. Gummibarnen åkte sedan bussen hem till sin mamma 36 timmar senare och mina barns pappa hade änglarna i några dagar extra så att älsklingen och jag kunde kasta oss upp till Arlanda för att få tag i den där billiga resan till Rom vi drömt om. Ut kunde vi komma, men tyvärr inte hem den dagen vi behövde, så vi fick (besvikna) se oss om efter andra alternativ på hemmaplan. Nu blev det ju två nätter på hotell Gothia Towers i Göteborg med RoomService två gånger om dagen, badkarsbadande, avenystrosande, lisebergsbesök, en och annan alkoholhaltig drink och en massa gos, så vi vill inte direkt klaga även om vädret hade slutat att vara underbart soligt och istället var ganska mulet och regnigt mest hela tiden. Otroligt mycket folk i Göteborg var det ändå.

När man går igenom moment för moment över en längre period så inser man att det verkligen har hänt en hel del under tiden. Att barnen har haft en härlig sommar med mycket aktiviteter går inte att ta miste på. Det måste vara den stora fördelen med att ha två familjer att dela tiden mellan. Man får liksom dubbelt upp av allt. Mina barns morföräldrar tog oss förresten med till Kolmården i fredags, vilket verkligen var en "hit" för lilleman. Han älskade att titta på alla djuren och (hmm) plocka blåbär längs vägen. Det var dock otroligt mycket getingar överallt, så det gick inte att äta varken glass eller annat, vilket behövdes eftersom det var väldigt varmt och soligt. Men barnen verkade inte bekommas så mycket av dem, det var mest vi vuxna som flaxade med armar och ben... Över oss åkte hela tiden "båtar!" som lilleman lyckligt skrek och pekade efter. Vi avslutade därför besöket med att åka linbana med morfar runt hela anläggningen vilket var spännande för båda bröderna. Behöver jag säga att lilleman (som inte sov nåt på hela besöket) somnade efter 30 sekunder i bilen hem?   

Summasummarum en härlig sommar med mycket aktiviteter och härligt väder. Nästan så det börjar killa lite i planeringstarmen för nästa sommar, men jag ska ge mig till tåls en stund. Det finns ju tre årstider till att njuta av innan det är dags. Och vad ska väl hända då?

Underbara Legoland och en härlig kväll på stranden i Borstahusen var en del av vår skåne/danmarkssemester med barnen 2010.  

Jag tror att de tre veckorna med barnen här har fått oss att inse att vi verkligen behöver lite mer yta att bo på. 4 barn som är lek- och bussugna med olika önskemål om hur det ska lekas, och så två vuxna som gärna vill få ha lite utrymme att röra sig på. En ekvation helt omöjlig i en trea som det känns nu.

Vi tittar febrilt på hemnet för att hitta drömhuset (stort, billigt och med lagom mycket renoveringsbehov *hahaha*), men semestertider verkar hålla de bra objekten borta från försäljning. Vi hade i alla fall fastnat för ett hus utanför stan och fick en privat visning av det av mäklaren igår. Det såg ok ut på bilderna och vi visste redan när vi åkte ut att vi skulle få riva köket och alla sovrummen. Men inte gick det att se att huset var ett rivningsobjekt inte...

Ett enda rum hade gått att behålla i det skick det var idag, och det var tvättstugan. Allt annat behövdes göras om, även fasaden, taket, dräneringen och trädgården, för att inte tala om fukten på vinden med rejäla rötskador. Nä usch!!! Ett skilsmässohus kallar jag sånt och det vill jag inte ha igen... Vi var rätt ense när vi åkte därifrån att det inte var något för oss. No way. Vi letar vidare. Och under tiden får vi väl leva efter devisen "finns det hjärterum så finns det stjärterum"...

Ett ruckel säljes... dock inte till oss.

Renoveringen fortsätter. I måndags var det dags för besök på ByggMax med takräcke på. På förmiddagen hade jag släpat ner 12 säckar med renoveringsskräp (masonit, osv) för de tre trapporna ner till bilen, och lyckligtvis fått assistans av min kära mamma till återvinningscentralen. Så när vi väl kom hem från ByggMax med våra 228 meter baspanel gick det så lätt att skyffla in dem på golvet i vardagsrummet, självklart efter att först ha tråcklat dem upp genom de tre våningsplanens trappor...

Dagarna sedan i måndags (ja i dag är det torsdag) har jag spenderat med en pensel och med en roller i handen. Konstant. Ja, förutom igår eftermiddag då vi var på visning, men det blir ett senare inlägg. Att måla fyrameters plank i ett vardagsrum som är fyllt av möbler, maskiner och torkplatser för just plank, är rätt och slätt omöjligt. Jag fick bre ut mig i hallen och måla där. Fem plank i taget, schwisch schwisch kunde man tycka... i trettiogradig värme och hundraprocentig luftfuktighet blir det inte så mycket "schwisch" utan snarare schwiiiiisch schwiiiiisch...

Hjärtat kunde sätta panel på första väggen i förrgår, men det är inte många timmar att spela på när han kommer hem (dödstrött) efter jobbet klockan halv fem, och sen bara kan hålla på till åtta då grannarna under vill få lite tv-ro. Usch så han sliter, skruttgubben, önskar att jag hade lite av hans tålamod och ork.

Ikväll räknar vi med att sista plankan åker upp och att jag kan måla väggen färdigt i morgon. Då får vi se resultatet av vårt gemensamma verk :-).

Igår hämtade gummibarnens mamma dem för deras semesterresa ner till Öland. De var så förväntansfulla och skuttiga och stora tjejen kramade mig flera gånger när det var dags att åka. I fredags lämnade jag mina egna barn till deras pappa, så det innebar att hjärtat och jag blev ensamma i helgen. What to do, what to do?

Eftersom det var så otroligt varmt ute så valde vi att åka ut på sjön ett par timmar för att bara få vara lite. 3 timmar senare kom vi hem och kunde njuta av tystnaden hemma för en timmes slumrande. Men hur spenderar man egentligen kvalitetstid bäst tillsammans? Vi satte i alla fall igång med att helrenovera vardagsrummet, som är det sista rummet kvar att göra i lägenheten. Riva masonit på vägg i 30-gradig värme i ett fullmöblerat vardagsrum är ju toppen en lördagkväll :-). Med vin och musik går allt som en dans...

När matchen Uruguay-Tyskland satte igång var vi klara med rivandet, och tokslut. Det blev laxpasta (hjärtat gav mig högsta betyg, man tackar man tackar!) och mera vin framför tv:n tillsammans.

Att göra projekt tillsammans ska tydligen vara bra för att stärka förhållandet säger förståsigpåarböckerna, så jag antar att vi påbörjade en väldigt bra kvalitetstid tillsammans. Kul hade vi igår i alla fall. Vi får se hur det fortsätter, värmen håller ju i sig :-).

"Älskling, kan vi inte måla väggen i vardagsrummet?"...

Första inlägget i bloggen. Kändes som att jag behövde få mina tankar på pränt någonstans, för tankar som snurrar, det finns det i min sockertopp tro mig.

Sedan två veckor tillbaka har jag varit stay-at-home-mum åt min sambos barn som är hos oss i tre veckor. Det är första gången för dem som de stannar längre än en vecka, och får känna på vardagslivet hos pappa också. Både nyttigt och lite sorgligt tror jag nog att det är för dem. Eller som stora flickan sa:

"Jag saknar min mamma. Nu är vi ju här så länge att jag hinner det!"

För mig har det varit ytterst lärorikt. Förutom att ha varit enbart gummimorsa ena veckan, så är jag den här veckan både med och utan gummi då mina egna barn är här också. Vi har satt upp (nödvändiga!!!) regler kring matbordsrutiner som jag har fått vara "elaka styvmamman" med att följa. Ett utmärkt tillfälle för barnen att testa mig på. Viker hon sig eller inte? Men gummimorsan gör ju inte det. Hon gråter i ensamhet när hon fått skälla på dem små och de blivit arga och besvikna över att inte ha vunnit, men viker en tum gör hon inte.

Vid många tillfällen är gummimorsan rädd för att vara för hård. Men rättvisa är oerhört viktigt, och likaså respekt. Oj, så arg lilla gummipojken blev när han kastat i sig två pannkakor (utan att tugga dem!), och jag sade åt honom att han fick vänta tills de andra barnen ätit lika många. Att lära sig respekt för andras lika värde uppkommer ur många olika situationer i vardagen. Gummipojken fick också känna på den motsatta sidan av att lära sig respekt, då de andra barnen fick bassning för att ha cyklat ifrån honom trots att han bönade dem att stanna.

Men även jag måste lära mig att lyssna och "tagga ner". Lilla gummipojken sade igår vid matbordet att han önskade att han hade en "bättre mamma". Han menade mig och var ju arg och besviken över att jag inte vek mig när han ville, men det fick mig att haja till. Jag måste lära mig att ta till mig deras tankar och kärlek bättre. Och ge av min egen ännu mer än vad jag gör. För det är ju bara med kärlek och hårt arbete som livet rullar vidare.

För övrigt så går det de här veckorna cirka 15 liter mjölk i veckan och tre toarullar. Till skillnad från 1,5 liter mjölk och ½ toarulle när vi är själva, sambon och jag :-D.