Jag tror att de tre veckorna med barnen här har fått oss att inse att vi verkligen behöver lite mer yta att bo på. 4 barn som är lek- och bussugna med olika önskemål om hur det ska lekas, och så två vuxna som gärna vill få ha lite utrymme att röra sig på. En ekvation helt omöjlig i en trea som det känns nu.

Vi tittar febrilt på hemnet för att hitta drömhuset (stort, billigt och med lagom mycket renoveringsbehov *hahaha*), men semestertider verkar hålla de bra objekten borta från försäljning. Vi hade i alla fall fastnat för ett hus utanför stan och fick en privat visning av det av mäklaren igår. Det såg ok ut på bilderna och vi visste redan när vi åkte ut att vi skulle få riva köket och alla sovrummen. Men inte gick det att se att huset var ett rivningsobjekt inte...

Ett enda rum hade gått att behålla i det skick det var idag, och det var tvättstugan. Allt annat behövdes göras om, även fasaden, taket, dräneringen och trädgården, för att inte tala om fukten på vinden med rejäla rötskador. Nä usch!!! Ett skilsmässohus kallar jag sånt och det vill jag inte ha igen... Vi var rätt ense när vi åkte därifrån att det inte var något för oss. No way. Vi letar vidare. Och under tiden får vi väl leva efter devisen "finns det hjärterum så finns det stjärterum"...

Ett ruckel säljes... dock inte till oss.

Renoveringen fortsätter. I måndags var det dags för besök på ByggMax med takräcke på. På förmiddagen hade jag släpat ner 12 säckar med renoveringsskräp (masonit, osv) för de tre trapporna ner till bilen, och lyckligtvis fått assistans av min kära mamma till återvinningscentralen. Så när vi väl kom hem från ByggMax med våra 228 meter baspanel gick det så lätt att skyffla in dem på golvet i vardagsrummet, självklart efter att först ha tråcklat dem upp genom de tre våningsplanens trappor...

Dagarna sedan i måndags (ja i dag är det torsdag) har jag spenderat med en pensel och med en roller i handen. Konstant. Ja, förutom igår eftermiddag då vi var på visning, men det blir ett senare inlägg. Att måla fyrameters plank i ett vardagsrum som är fyllt av möbler, maskiner och torkplatser för just plank, är rätt och slätt omöjligt. Jag fick bre ut mig i hallen och måla där. Fem plank i taget, schwisch schwisch kunde man tycka... i trettiogradig värme och hundraprocentig luftfuktighet blir det inte så mycket "schwisch" utan snarare schwiiiiisch schwiiiiisch...

Hjärtat kunde sätta panel på första väggen i förrgår, men det är inte många timmar att spela på när han kommer hem (dödstrött) efter jobbet klockan halv fem, och sen bara kan hålla på till åtta då grannarna under vill få lite tv-ro. Usch så han sliter, skruttgubben, önskar att jag hade lite av hans tålamod och ork.

Ikväll räknar vi med att sista plankan åker upp och att jag kan måla väggen färdigt i morgon. Då får vi se resultatet av vårt gemensamma verk :-).

Igår hämtade gummibarnens mamma dem för deras semesterresa ner till Öland. De var så förväntansfulla och skuttiga och stora tjejen kramade mig flera gånger när det var dags att åka. I fredags lämnade jag mina egna barn till deras pappa, så det innebar att hjärtat och jag blev ensamma i helgen. What to do, what to do?

Eftersom det var så otroligt varmt ute så valde vi att åka ut på sjön ett par timmar för att bara få vara lite. 3 timmar senare kom vi hem och kunde njuta av tystnaden hemma för en timmes slumrande. Men hur spenderar man egentligen kvalitetstid bäst tillsammans? Vi satte i alla fall igång med att helrenovera vardagsrummet, som är det sista rummet kvar att göra i lägenheten. Riva masonit på vägg i 30-gradig värme i ett fullmöblerat vardagsrum är ju toppen en lördagkväll :-). Med vin och musik går allt som en dans...

När matchen Uruguay-Tyskland satte igång var vi klara med rivandet, och tokslut. Det blev laxpasta (hjärtat gav mig högsta betyg, man tackar man tackar!) och mera vin framför tv:n tillsammans.

Att göra projekt tillsammans ska tydligen vara bra för att stärka förhållandet säger förståsigpåarböckerna, så jag antar att vi påbörjade en väldigt bra kvalitetstid tillsammans. Kul hade vi igår i alla fall. Vi får se hur det fortsätter, värmen håller ju i sig :-).

"Älskling, kan vi inte måla väggen i vardagsrummet?"...

Första inlägget i bloggen. Kändes som att jag behövde få mina tankar på pränt någonstans, för tankar som snurrar, det finns det i min sockertopp tro mig.

Sedan två veckor tillbaka har jag varit stay-at-home-mum åt min sambos barn som är hos oss i tre veckor. Det är första gången för dem som de stannar längre än en vecka, och får känna på vardagslivet hos pappa också. Både nyttigt och lite sorgligt tror jag nog att det är för dem. Eller som stora flickan sa:

"Jag saknar min mamma. Nu är vi ju här så länge att jag hinner det!"

För mig har det varit ytterst lärorikt. Förutom att ha varit enbart gummimorsa ena veckan, så är jag den här veckan både med och utan gummi då mina egna barn är här också. Vi har satt upp (nödvändiga!!!) regler kring matbordsrutiner som jag har fått vara "elaka styvmamman" med att följa. Ett utmärkt tillfälle för barnen att testa mig på. Viker hon sig eller inte? Men gummimorsan gör ju inte det. Hon gråter i ensamhet när hon fått skälla på dem små och de blivit arga och besvikna över att inte ha vunnit, men viker en tum gör hon inte.

Vid många tillfällen är gummimorsan rädd för att vara för hård. Men rättvisa är oerhört viktigt, och likaså respekt. Oj, så arg lilla gummipojken blev när han kastat i sig två pannkakor (utan att tugga dem!), och jag sade åt honom att han fick vänta tills de andra barnen ätit lika många. Att lära sig respekt för andras lika värde uppkommer ur många olika situationer i vardagen. Gummipojken fick också känna på den motsatta sidan av att lära sig respekt, då de andra barnen fick bassning för att ha cyklat ifrån honom trots att han bönade dem att stanna.

Men även jag måste lära mig att lyssna och "tagga ner". Lilla gummipojken sade igår vid matbordet att han önskade att han hade en "bättre mamma". Han menade mig och var ju arg och besviken över att jag inte vek mig när han ville, men det fick mig att haja till. Jag måste lära mig att ta till mig deras tankar och kärlek bättre. Och ge av min egen ännu mer än vad jag gör. För det är ju bara med kärlek och hårt arbete som livet rullar vidare.

För övrigt så går det de här veckorna cirka 15 liter mjölk i veckan och tre toarullar. Till skillnad från 1,5 liter mjölk och ½ toarulle när vi är själva, sambon och jag :-D.