Jag tror att de tre veckorna med barnen här har fått oss att inse att vi verkligen behöver lite mer yta att bo på. 4 barn som är lek- och bussugna med olika önskemål om hur det ska lekas, och så två vuxna som gärna vill få ha lite utrymme att röra sig på. En ekvation helt omöjlig i en trea som det känns nu.

Vi tittar febrilt på hemnet för att hitta drömhuset (stort, billigt och med lagom mycket renoveringsbehov *hahaha*), men semestertider verkar hålla de bra objekten borta från försäljning. Vi hade i alla fall fastnat för ett hus utanför stan och fick en privat visning av det av mäklaren igår. Det såg ok ut på bilderna och vi visste redan när vi åkte ut att vi skulle få riva köket och alla sovrummen. Men inte gick det att se att huset var ett rivningsobjekt inte...

Ett enda rum hade gått att behålla i det skick det var idag, och det var tvättstugan. Allt annat behövdes göras om, även fasaden, taket, dräneringen och trädgården, för att inte tala om fukten på vinden med rejäla rötskador. Nä usch!!! Ett skilsmässohus kallar jag sånt och det vill jag inte ha igen... Vi var rätt ense när vi åkte därifrån att det inte var något för oss. No way. Vi letar vidare. Och under tiden får vi väl leva efter devisen "finns det hjärterum så finns det stjärterum"...

Ett ruckel säljes... dock inte till oss.

Renoveringen fortsätter. I måndags var det dags för besök på ByggMax med takräcke på. På förmiddagen hade jag släpat ner 12 säckar med renoveringsskräp (masonit, osv) för de tre trapporna ner till bilen, och lyckligtvis fått assistans av min kära mamma till återvinningscentralen. Så när vi väl kom hem från ByggMax med våra 228 meter baspanel gick det så lätt att skyffla in dem på golvet i vardagsrummet, självklart efter att först ha tråcklat dem upp genom de tre våningsplanens trappor...

Dagarna sedan i måndags (ja i dag är det torsdag) har jag spenderat med en pensel och med en roller i handen. Konstant. Ja, förutom igår eftermiddag då vi var på visning, men det blir ett senare inlägg. Att måla fyrameters plank i ett vardagsrum som är fyllt av möbler, maskiner och torkplatser för just plank, är rätt och slätt omöjligt. Jag fick bre ut mig i hallen och måla där. Fem plank i taget, schwisch schwisch kunde man tycka... i trettiogradig värme och hundraprocentig luftfuktighet blir det inte så mycket "schwisch" utan snarare schwiiiiisch schwiiiiisch...

Hjärtat kunde sätta panel på första väggen i förrgår, men det är inte många timmar att spela på när han kommer hem (dödstrött) efter jobbet klockan halv fem, och sen bara kan hålla på till åtta då grannarna under vill få lite tv-ro. Usch så han sliter, skruttgubben, önskar att jag hade lite av hans tålamod och ork.

Ikväll räknar vi med att sista plankan åker upp och att jag kan måla väggen färdigt i morgon. Då får vi se resultatet av vårt gemensamma verk :-).