Skulle kunna tro att jag har glömt bort bloggen eftersom det tagit sån tid att få hit arslet igen, och sanningen ligger nog ganska nära. Jag inser att när man arbetar heltid och har familj, ja då blir det inte så mycket tid kvar till såna här trivialiteter. Men fan, det är skönt också. Att inte ha tid till att sitta framför datorn. När man lever livet i verkligheten, i nuet(?), så ÄR man i livet. Man sitter inte vid sidan och betraktar bara.

Vi tog en helg ledigt från alla krav och bodde på hotell i veckan som gick. Det är väl en historia i sig, men kontentan av det hela blir i alla fall att vi tog tillfället i akt till att vara med varandra. Vi köpte två böcker var och spenderade mycket tid bredvid varandra med näsorna bland bokstäverna. En häftig känsla att bara "vara".

Självklart köpte jag mig en analysbok. Eller, rättare sagt två. De handlar båda två om hur man tar till vara livet idag och njuter av det som det är, nåt som jag har oerhört svårt för. Jag är alltid den som oroar mig för morgondagen och förbannar gårdagen till den utsträckning av nuet bara blir ett enda lidande.

Den enda författare jag verkligen kan rekommendera i ämnet är nog Mia Törnblom. Hennes energi är fantastisk och den känns verkligen i hennes böcker också. Jag läser just nu Barbara Berger ("Är du lycklig nu?") och tycker att hon har luddat till det alldeles för mycket. Men hon skriver något som jag försöker ta till mig; "Du ser inte världen som den är, du ser världen som du är."

Det är ju sant. Att man ser världen utifrån sina egna glasögon. Min värld är så som jag upplever den, och jag upplever den utifrån mina tankar om den. Så om jag inte skulle tänka som jag gör om världen, så skulle jag inte uppleva den så som jag gör idag. TANKEN. Det är tanken som är boven i dramat. Alltså, uppfattningen om livet kan ändras bara genom att ändra sina tankar...

Hur ändrar man sina tankar då? Mmmm...sånt är ju jobbigt att klura ut, så där har jag väl i princip lagt ner projektet. Men samtidigt så är jag ju lite nyfiken också. Nyfiken på hur livet skulle se ut om det vore roligt och jag vore nöjd och hade accepterat det precis som det är. Hur skulle det kännas och vara? Hur skulle jag vara då?

Na, jag tänker nog grotta ner mig lite till i ämnet, och även leta upp mina gamla Törnblom-böcker för att få en spark i arslet. Det vore ju rätt schysst att vara lycklig, inte bara drömma om det...

(Ps, Linas matkasse gör mig lycklig! Vi sparar pengar, tid och får dessutom äta kanongod, varierad mat utan ansträngning. DET är vardagslyx som skapar lycka!Ds.)